En annorlunda
upplevelse
Varför ska man åka till ett land som Brasilien? Det är
något som många frågade mig, när jag äntligen
hade tagit beslutet att åka just dit. Själv visste jag inte
särskilt mycket om landet. Fotboll, samba, karneval, stränder,
ett varmt folk och stora klasskillnader var väl det jag redan visste,
och det visade sig vara sant, tillsammans med så mycket annat.
När jag landade på São Paulos flygplats väntade
ca femton personer på mig. Det var tre värdfamiljer, kontaktpersoner
och rotaryfolk. Själv hade jag inte riktigt någon koll på
vilka de var, jag var ju så skärrad över att vara i ett
helt nytt land med, redan till synes, skilda vanor och kulturer. De försökte
alla hjälpa mig på alla de sätt. Engelsktalande eller
ej kunde vi på något sätt kommunicera.
Väl framme i min första värdfamiljs hus försökte
de verkligen få mig att känna mig som hemma, vilket de lyckades
ganska bra med. Det är klart att det alltid kan vara svårt
i början. Familjen är viktig och ibland ganska stor. Det är
ganska vanligt att äldre människor flyttar hem till sina barn
på ålderns höst, för att dessa ska kunna ta hand
om dem. I min första familj bodde min morfar hemma, och i min andra
var det min farmor. En lite annorlunda erfarenhet.
Brasilianarna är ett väldigt blandat folk. Många har ett
ursprung ifrån portugiser eller italienare, men i min stad fanns
det också väldigt många japaner. I södra Brasilien
finns det många tyskar, så där kan man vara med om en
äkta "Oktoberfest", enligt många större än
i Tyskland självt.
I delar av norra Brasilien är 80% av befolkningen av afrikansk härkomst
vilket kan vara svaret på deras otroligt spännande och annorlunda
kultur.
Språket var nog det som mest oroade mig innan jag åkte. I
början var det också lite jobbigt. Som tur var hade jag en
värdbror som kunde engelska. Alla ville hjälpa mig på
alla möjliga sätt, och efter cirka två månader klarade
jag av språket ganska bra. Sedan gick det väl bättre och
bättre, för att vid jul klara av portugisiskan ganska skapligt.
Detta betyder dock inte att jag satt helt tyst de första två
månaderna, nej jag hade ju många kompisar som kunde engelska
bland utbytes studenterna, och jag kunde ju någorlunda föra
en konversation över matbordet. Det kanske var en fördel att
bara min bror i familjen kunde engelska. De gör en nämligen
ännu mer inspirerad av att lära sig språket. Att sedan
kunna kommunicera på portugisiska var otroligt härligt. Det
är ju stärkande att veta att man kan klara av att lära
sig ett helt nytt språk, och det gör alla. Av de 60 utbytesstudenter
som fanns i mitt distrikt, kunde alla bra portugisiska vid årets
slut.
Brasilianarna älskar stranden. På deras lediga dagar under
sommar-perioden (oktober till april) är stranden deras favoritställe.
Jag bodde ca en timmes väg ifrån stranden, och dit åkte
vi så ofta det var möjligt. På lediga söndagar med
familjen eller med kompisar. Många av de lite rikare har en egen
strandvåning dit de ofta bjuder alla de känner, vilket ger
många möjligheter att utforska dessa underbara stränder.
Nästan hela Brasiliens kust består av stränder. Från
gränsen till Argentina till gränsen mot Venezuela. På
stranden inte bara solar man. Man spelar "volei da praia" ,
fotboll, strandtennis, surfar, tar sig en joggingrunda eller bara en promenad
med vattnet skvalpande runt fötterna.
Brasilien är landet med det levnadsglada folket. En vecka om året
(i februari) är det Karneval, en absolut höjdpunkt. Karnevalen
är inte bara i Rio de Janeiro, med dess lättklädda damer
med glittrande huvudbonader. Karnevalen är mitt ibland folket, på
varenda liten ort i Brasilien. Alla är lediga under en vecka för
att gå ut på gatorna och festa och dansa. "Brassarna"
älskar att dansa. Dans av alla de slag, men samban är deras
favorit, något av en nationaldans. Något som gjorde mig glad
var att verkligen alla deltog i Karnevalen, ung som gammal. Brasilien
är dock ett ungt land. Medelåldern ligger runt tjugo.
Fotboll är ett kärt ämne. Alla har de ett eget fotbollslag
som de håller kärt om hjärtat. Fotbollen är viktigare
än allt annat, och det är fotbollsfest en gång i veckan.
Eftersom Brasilien är ett tropiskt land finns det ett stort urval
av frukter och grönsaker. Min första värdfamilj hade en
egen fruktträdgård med frukt i överskott, den andra hade
alltid en gigantisk fruktskål framme i köket. Maten var överhuvudtaget
väldigt god. De flesta familjerna i medel- och överklass har
en eller flera anställda hemma som sköter hushållet. Lunchen
var dagens viktigaste mål, och den var alltid vällagad, och
bestod av flera rätter. Ris och bönor äter de varje dag,
annars kunde den också bestå av olika kötträtter,
fisk, kyckling och massor av grönsaker. Efterrätter är
inte ovanligt att man äter även på vardagar, vilket tyvärr
kan ge något extra kilo på magen, men det är väl
inget ovanligt som utbytesstudent, var än i världen man kommer.
Middagen äter de när de slutar jobbet, vilket oftast blir vid
sjutiden.
Jag fick möjlighet att åka på några resor under
året, genom Rotary och genom familjerna. Rotary erbjuder i mitt
distrikt bland annat resor till Rio de Janeiro, Pantanal (som är
ett underbart naturområde där du får uppleva aligatorer,
papegojor, ibland pantrar och alla möjliga olika djur, helt i fritt
tillstånd) och en rundresa i Brasilien. Allt detta kostar lite extra,
men det är det absolut värt, för det är otroliga upplevelser.
Rundresan innehåller stopp vid ett vattenfall på gränsen
till Argentina och Paraguay (Foz d’Iguazu), och stopp i de var för
sig originella städerna Salvador, Fortaleza (strandstäder) och
Manaus som ligger mitt i Amazonas. Jag hade en otrolig upplevelse tillsammans
med många andra utbytesstudenter.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det här året är
nog det bästa jag har gjort. Det var väldigt lärorikt och
otroligt spännande att få lära känna en helt annorlunda
kultur. Brasilien är ett land där man tar dagen som den kommer,
och där man verkligen kan njuta av livet. Om du bestämmer dig
för att åka till Brasilien är jag övertygad om att
du kommer att få en underbar och lärorik tid. De flesta jag
pratat med älskar det. Jag fick en otroligt stark känsla för
Brasilien och tänker redan på att åka tillbaka. Förhoppningsvis
för att än en gång uppleva Karnevalen.
Jenny
