Vid den mexikanska golfen ligger staden Tuxpan. Det är en stad med ca 125 000 invånare, men liten till ytan. Den har en lång boulevard med vajande palmer längs floden som rinner genom centrum. Här finns en liten park där många samlas för att dricka något i värmen. Cirka 15 minuter från centrum ligger den kilometerlånga playan med sitt turkosblå vatten. Här i denna stad har jag fått chansen att bo och uppleva det mexikanska livet under ett år med hjälp av Mariefreds rotaryklubb.

Jag hade egentligen aldrig tänkt att åka som utbytesstudent ett år, men fick läsa om Rotarys Ungdomsutbyte och blev intresserad. Från början var jag inriktad på att åka till Frankrike, men det fanns inga platser kvar, så det blev Mexiko. Först var jag besviken, men sedan blev jag glad. Jag skulle aldrig haft en tanke på att åka till Mexiko om jag inte blivit antagen genom utbytet. Dessutom är Mexiko så otroligt annorlunda mot Sverige och ett land rikt på kultur och historia.

De första månaderna i Mexiko var ganska jobbiga. En helt ny familj, nya kompisar och lärare samt många okända platser. Sedan januari har månaderna bara rusat iväg och det känns som om det är så mycket kvar jag vill göra innan jag åker hem. Spanska lärde jag mig att prata någorlunda efter cirka tre månader. Nu efter åtta månader talar jag inte felfritt, men flytande.

Jag tror att det kommer att bli jobbigare att komma hem än att komma hit. När jag kom hit såg jag något alldeles nytt, men hemma vet jag hur allt var innan, men inget kommer att vara som förut. Både jag och min omgivning därhemma har säkert förändrats. Jag har nu ett år kvar på gymnasiet, men det är rätt bra eftersom jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska göra efter skolan. I slutet av juni kommer min familj från Sverige för att "hämta hem" mig. Vi ska resa runt lite i Mexiko först och åker tillsammans hem i början av juli.

Att åka som utbytesstudent är bland det bästa jag har gjort. Man lär känna så mycket folk och knyter så många kontakter världen runt. Dessutom lär man sig ett nytt språk och en helt annorlunda kultur. Som person lär man känna sig själv bättre och tar mer ansvar. Jag är säker på att jag kommer att återvända hit en dag.

Betraktelse från Mexiko
Vaknar till av att ljuset tänds ute i vardagsrummet. Tittar på klockan. Den är 06.00. Redan morgon! Det känns som om jag nyss gick och lade mig. Dags att göra sig i ordning för en ny skoldag. Skoluniformen hänger nystruken i garderoben, kjol, vit blus, långstrumpor och svarta skor. Skyndar mig ner till undervåningen för att äta min tallrik med exotiska frukter, melon, mango, papaya och banan som min mexikanska mamma Tete fixat.

Tete skjutsar mig och min bror Jorge till skolan som ligger på andra sidan staden. Vi hinner precis till 06.50 då morgonbönen börjar på skolgården. Skolan Colegio Patria är katolsk och drivs av nunnor. Vi står uppdelade i rader och årskurser, flickor och pojkar i åldern 12-18 år. Efter bönen sjungs den mexikanska nationalsången och därefter börjar lektionerna, som pågår i 50 minuterspass.

Klassrummet är litet och det är rätt trångt då 46 elever ska få plats. Skoltimmarna känns sega och långa. Alla lärare undervisar på samma sätt. De föreläser och i vissa fall får vi hålla föredrag. Det börjar bli varmt. Alla fönster öppnas och takfläktarna sätts igång. Ingen visar någon som helst respekt för läraren. Alla skriker och pratar högt kors och tvärs över klassrummet. Efter tre lektioner är det dags för klassrumsbyte.

Jag går i gruppen "Humanidades" tillsammans med de andra utbytesstudenterna, Anne från Tyskland och Juha från Finland. Vi läser konst, utbildningsteori och kommunikation. Det tar cirka tio minuter med bussen hem till mitt område och kostar endast 1.50 pesos, nästan motsvarande i svenska kronor. Jag får gå en bit och nu är det varmt, nästan 34 grader och stekande sol.

Jag pratar med min värdmamma och hjälper henne i köket. Min värdpappa Beto är doktor och kommer hem för att äta lunch med oss. Lunchen är den stora måltiden på dagen och vi äter oftast någon typ av soppa först. Därefter blir det kött eller fisk med ris eller pasta. Det finns alltid tortillas på bordet och oftast bönor. Till maten dricker vi juice av citron, apelsin, mango eller vattenmelon. Den mexikanska maten är toppen. Den kan ibland vara lite stark eftersom många rätter innehåller chili.

Sedan går jag med Anne längs boulevarden vid floden mot centrum. Det är så himla fint! Det finns ganska många fattiga som sitter på trottoaren och tigger pengar. Gubbar som kör förbi skriker "güera, güera, güera" som betyder blondin. I början var det jobbigt att se så många fattiga och höra gubbarna skrika, men nu är jag "blind " för det.

Väl hemma igen somnar jag strax, redo för ytterligare en dag i mitt nya land.

Sofia Westermark