Lägerrapport från Villach/Österrike, augusti 2008.

Hej.
Så, nu får jag äntligen berätta om min underbara Rotary resa till Österrike Augusti 2008 – vart skall jag börja!? Det finns så otroligt mycket att berätta om alla underbara upplevelser, unika människor och erfarenheter. Det känns inte som om jag kommer kunna göra resan rättvisa bara med att skriva några rader, men jag ska göra mitt bästa för att beskriva mitt livs bästa två veckor!

Jag anlände till Wiens flygplats tidigt, där jag blev vänligt bemött av Gerold. Han var våran huvudledare under den första veckan som vi befann oss i Villach i södra Österrike. Efter en fem timmar lång tågresa söder ut var vi äntligen framme vid Haus Landkron, som skulle bli vårat tillfälliga hem. Där möttes vi av Gerolds fru Gaby, hon var en underbar människa som alltid fanns till hands om det var några problem och hon blev som allas vår mamma och trygghet.

Den första kvällen gick åt till presentationer och till att lära känna varandra. Den spänning av nervositet som hade funnits mellan oss alla tjugofyra med tjugotvå olika nationaliteter, försvann efter bara några timmar tillsammans. Vi hade redan då skapat ett starkt band mellan varandra.

På förmiddagarna utövade vi våra valda aktiviteter (som vi hade valt redan innan via e-mail). Vi fick välja bland bergsklättring, cykling eller att paddla Kajak: jag valde det sistnämnda. Varje morgon i tre timmar höll vi på med våra aktiviteter, och jag kan tala om att vi alla var mycket trötta efteråt!

På eftermiddagarna och kvällarna höll vi på med varierande saker som bland annat grillning, lekar, spel, vandring och givetvis även sol och bad vid den underbara sjön omgiven av de vackra bergen. Landskapet var helt underbart vackert! Vi hade även en träff med den lokala Rotary klubben då vi hade mycket trevligt och åt god mat!

Vi blev alla mycket väl omhändertagna i Villach, och det är därifrån jag har de allra bästa minnena! Det fanns alltid någonting att göra. Strulade någonting till sig så fixade Gaby och de andra alltid till det. Vi kände oss aldrig oroliga eller otrygga på något sätt. Efter bara några dagar stod vi varandra mycket nära och det kändes som om vi hade känt varandra hela livet. Det kändes som om vi alltid skulle vara tillsammans och att detta nu var våra liv, allt annat utanför lägret glömdes.

Efter knappt en vecka lämnade vi Villach för att bege oss till Wien, där skulle en annan Rotary klubb ta hand om oss. Det blev en väldig omställning från det lugna livet i Haus Landkron mot att komma till en storstad! Omhändertagandet var inte så mycket att prata om. Jag tror att det hade blivit något fel så det var väldigt oorganiserat när vi anlände. Några ungdomar hade fått hoppa in tillfälligt och de skulle visa oss till vandrarhemmet som vi skulle bo på. Men allt ordnade sig på kvällen och Conrad kom och tog ansvar över oss.

I Wien så såg vi på kända sevärdheter, hade sightseeing, åt av typisk österrikisk mat på små inhemska restauranger, kollade in den stora shopping gatan, med mera. Det var en mycket trevlig vistelse och vi hade ganska stor frihet till att själva ha önskemål på vad vi skulle göra, samt att vi hade de lite yngre ledarna som visade oss staden inifrån och inte ur ett turist perspektiv. I Wien befann vi oss i bara ett par dagar.

Det sista stoppet på våran underbara resa var i den lilla gamla staden Rust. Där bodde vi på en slags semesteranläggning i vandrarhemsavdelningen. Det låg mycket fin med bara några meter till en stor sjö. Vi hade även tillgång till att bada i en pool som tillhörde anläggningen. Sjöns botten var väldigt lerig och det gjorde att det inte var så trevligt att bada där.

I Rust fick vi mer klara oss själva och ta hand om varandra, mer självständighet. Men vi var i en sådan skyddad miljö så det gick bra! Varje dag åt vi lunch i restaurangen bara 50 meter därifrån och maten var mycket god!

Vi hade olika aktiviteter och fick testa på att segla eller vindsurfa, det fanns även möjlighet att välja golf en dag. Vi Hade sightseeing i den staden och hade en stor träff med Rotarianer där vi fick hålla en liten presentation om oss själva (det var väldigt nervöst att stå och prata till så många människor). Vi hade även en cykeltur på en dag men en kvinnlig mycket trevlig rotarymedlem. Vi hade även möjlighet att cykla till Ungern vilket de flesta av oss gjorde.

Avskedet var det jobbigaste på hela resan, det var länge sedan jag grät så mycket, och säkert kändes det lika dant för många andra. Att umgås dygnet runt med människor i två veckor utan det minsta uppehåll (förutom under toalettbesök) gör stor påverkan på en. Det blir inte som om man har känt varandra i två veckor utan som i minst 2 år. Intensiviteten är så stor.

Jag är evigt tacksam att jag fick chansen till att göra denna underbara resa som kommer att vara ett minne för livet. Mötena med alla underbara människor. Diskussioner om samhällsproblem och religion. Men framför allt: att inse att vi alla är precis lika oavsett vart vi kommer ifrån. Alla hade vi hörs samma låtar som spelades på radion, alla hade vi sett samma Disney filmer som barn. Vi hade helt enkelt mer gemensamt än vad vi någonsin kunnat tro, hur olika vi för omvärlden egentligen var. Man kan inte bli annat än intresserad och nyfiken när till exempel Carmel från Israel berättade om sina upplevelser i Armén eller bara en sådan dum sak som att skratta åt vad ”kalla Anka” hette på alla olika språken vi talade.

ångrar inte en sekund att jag valde att åka till Österrike. Jag har blivit inspirerad av alla människor att jag insett hur intressant det är med olika kulturer, man inser hur viktigt och spännande det är att vara utomlands och möta en ny typ av människor som man kanske aldrig tidigare har träffat. Det är då man känner att man växer som människa

Jag skulle verkligen rekommendera andra ungdomar att ta chansen att åka på Rotary läger och få vara med om en underbar upplevelse som man skulle kunna göra om 100 gånger och sen om igen. Att lära sig ta ansvar över sig själv, kommunicera med människor från olika länder och acceptera varandra tycker i alla fall jag är viktigt. Och det känner jag verkligen att man fick lära sig på resan.

ååterigen tack för att jag fick möjligheten till att åka till Österrike! Jag är evigt tacksam och hoppas att denna tradition kommer kunna hålla i sig i Rotary klubben så andra ungdomar ska ha samma möjlighet som jag fick till ett underbart äventyr och till att skapa vänskapsband för livet.

Stina