Lägerrapport från Swiss Trekking Camp
16-27 augusti 2003

En stad som heter La Chaux-de-fonds ligger i den franska delen av Schweiz. Där och i dess grannstäder bodde jag tillsammans med ungdomar på ett trekking-camp i augusti. Fyra klubbar stod för lägret som hölls för första gången.

Vad är Trekking? Den frågan ställde jag mig flera gånger innan jag begav mig av. Inte minst när jag skulle packa inför resan. Jag hade blivit informerad om att deltagarna skulle vara kapabla att gå 15-20 kilometer per dag. Själv hade jag deltagit i Nijmegenmarschen i Holland en månad tidigare (16 mil på fyra dagar), så jag kände mig ganska lugn inför utmaningen. Men att vandra i Juraregionens berg lät fortfarande spännande och branta sluttningar var inte det jag var van vid.
Den 16 augusti började lägret. Samma dag flög jag till Zürich för att ta tåget tvärs över landet till vår värdort La Chaux-de-fonds. Staden ligger ca 30 minuter från alperna och ligger i en dal mitt ute i naturen där mountainbike- och vandringsleder går som ett spindelnät flera mil åt alla håll.
Tillsammans med två fransktalande pojkar från Belgien och Frankrike blev jag visad till ett hotell mitt i staden. Vissa deltagare bodde hos värdfamiljer både i vår och i andra, närbelägna byar.
Vi hade fått ut ett schema redan innan vi åkte. Där stod det att vi skulle besöka flertalet utsiktsplatser, museer och industrier, natursköna platser, segla, cykla och inte att förglömma tre dagars trekking i Jura regionen (Jura heter den delen av Schweiz där vi vistades).
Första dagen samlades alla deltagare på Rotarys klubbhus. Där blev vi tilldelade utrustning i form av ryggsäckar, ficklampor Schweiziska arméknivar och lite annat smått och gott.

Redan nästa morgon gav vi oss iväg för att vandra längs den å som rinner genom staden hela vägen ner till medelhavet. Nåväl vi skulle bara gå en tjugotal kilometrar. Men först var vi tvungna att åka bil en bit ut på landet. Det delades ut lunchlådor med baguetter, power-bars och en sportdryck som vi fick dricka hur mycket vi ville av på platser för avmarsch. Lägret sponsrades av olika företag som bidrog med maten.
Det var inte långt till den franska gränsen från där vi bodde. Ån som vi vandrade längs utgjorde en naturlig gräns mellan länderna. Jag passade på att vara i Frankrike ett tag så att jag kunde säga till alla där hemma att jag varit i ytterligare ett land i sommar.
Lunchen åt vi i naturen, mitt på en sluttning, vissa var mer förtjänta av den än andra. Speciellt de som kämpat som aldrig förr. Vi hade verkligen olika förutsättningar, några av deltagarna var inte lika vana vid att vandra så vi fördelade ofta packningarna sinsemellan. De första dagarna gick jag sist i gruppkolonen men mot slutet av vistelsen brukade jag gå i täten. Jag trivdes nog bäst längst fram tillsammans med de andra deltagarna som hade fotboll, cykling eller andra sportiga sysselsättningar som intresse.
På kvällen åt vi på en restaurang uppe på ett berg med fin utsikt över en kraftverksdam som försörjde La Chaux-de-fonds med el.

Om man har ett armbandsur från Schweiz så är det med stor sannolikhet tillverkad i detta område. Vi besökte några av de urmuseum och fabriker som var lokalt välkända nästkommande dag. Här fanns anor från tidigt 1800-tal.
Dagarna som följde efter denna var ungefär som den första, det vill säga vi vandrade såg fina utsikter åt ute i naturen och han med ett och annat bad. Efter ytterligare någon dag så hade vi cykling så temat. Vi avverkade en sträcka på 4 mil.
Vi från de med cykeltäta länderna trivdes denna dagen. Jag en och tjej från Holland cyklade ikapp fram tills vi kom till ett fjärilpark. Ett stort växthus fullt med färgglada fjärilar från olika delar av jorden. Vi avslutade cykelturen efter ytterligare någon kilometer då vi anlände till en sjö där promenerade vi ut på en halvö som den franske författaren Jean-Jacques Rousseau bodde under några år på flykt från delar av det franska folket.
Vi tillbringade kvällen med middag på en fotbollsklubbs arena efter att ha åkt båt från halvön till Neuchâtel, en grannstad till La Chaux-de-fonds.

Dagen D väntade oss! Vi skulle nu, nästkommande dag, lämna civilisationen för tre dagar och ha alla våra personliga persedlar på ryggen. Själv så hade jag inte med mig någon bra vandringsryggsäck. Så jag byggde en utav två små ryggsäckar som vi blev tilldelade under den första dagen. Vi gick i cirka 8-10 timmar per dag. Vårt mål var själva upplevelsen och inte slutmålet. Så vi tog det lugnt och väntade in siste man efter vartannat bergskrön. Mesta delen av vandringen var på grusvägar men bitvis skogsstigar och ibland korsade vi stora kohagar. Vårt mål för den första dagen var en bondgård högst uppe på ett berg som sluttade ner mot Neuchâtel med utsikt över alperna. Vid en molnfri dag kunde man se Mont-Blanc.
Jag är en ytterst kulturell person, och älskar allt som har med tradition och kultur att göra när jag besöker främmande länder. Därför njöt jag extra mycket när vi fick middag vilket oftast bestod av fläsk och röstig. Men den här kvällen var den ostfondue på menyn. Vi fick till och med hackad vitlök att dippa brödet i så min lycka var fullkomlig. Efteråt somnade alla snabbt uppe på loftet av gårdshuset mätta och belåtna men samtidigt ivriga att få fortsätta vår utflykt, vi hade blivit informerade att vi skulle sova under stjärnorna den andra natten. En strapats som jag gjort många gånger förr, så jag tog det hela med ro.

Enorma kratrar formade av geologiska processer prydde landskapet som vi gick genom. Denna, den andra dagen skulle vi gå den längsta sträckan av alla enligt vårt schema; 25 kilometrar. Det kändes som slutscenen i Sound of music när vi på toppen av bergen gick på ängar med kor betandes några meter ifrån oss. Alla djuren var utrustade med varsin bjällra av personlig storlek så att bonden kunde urskilja dem. Trots att höjderna var hissnande och utsikterna häpnadsväckande så upphördes jag aldrig att förvånas över hur branta klippavsatser och höga berg det var även då vi var flera mil norr om alperna.
Morgonen därpå avslutade vi vår tredagars trekking med att besöka en skulpturpark där skulpturerna var urgröpta från gamla stubbar som påminde om Gaudis figurer.
Nu var det inte långt kvar tills lägret var slut. Några deltagare skulle redan ge sig av samma kväll. Så vi hade en mini avskedsfest åt dem på kvällen. Dock så var vi tvungna att lägga oss tidigt för att vi skulle upp och segla i en sjön en bit bort redan 08.00 på morgonen dagen därpå.

Neuchâtelsjön är bland de större sjöarna i Schweiz. Under sommaren kryllar det av segelbåtar där. Vi blev uppdelade på fyra segelbåtar och korsade sjön för att äta och bada förankrade vid en udde på andra sidan. Tyvärr var vinden svag så vi fick mestadels ta oss fram med motorkraft. Men det var soligt och god mat så vi klagade inte. Dock fanns det en vemodig stämning ty efter ett par veckor ute tillsammans hade vi blivit ett extremt sammansvetsat gäng. Vi skulle äta vår sista middag längst upp på en bergstopp med utsikt över alla de platser som vi besökt under de förflutna veckorna. Som traditionen bjöd var de flesta rotarianerna där och allt var glatt och trevligt. En stor grillplats var anordnad med alla möjliga maträtter. En schweizisk rotarytidning intervjuade och plåtade oss inför det nästkommande numret. Jag var den enda som bar slips av oss lägerdeltagare men sådant är inte det första man tänker på när man packar inför en bergsvandring eller segling.

Vi blev lovade en cd som skulle skickas med post innehållande alla de bilder som hade tagits av oss digitalkamerafotografer under veckorna som varit. Vi väntar med iver på att den skall anlända.
För alla vi som deltog längtar fortfarande tillbaka till Schweiz och bergen. Jag brukar åka skidor i Alperna någon gång per år. Att få uppleva landskapet även på sommaren var för mig en helt ny upplevelse.
Jag är övertygad om att det finns mycket mer att se i Schweiz och jag kommer med säkerhet att återvända någon gång. Tack för en upplevelse som gjorde min sommar 2003 till ett minne som jag med glädje tänker tillbaka på när mörkret tar över här uppe i Sverige.

Johan 2003