Lägerrapport från Spanien, Alicante och Elda 2004

Tack vare Rotary har jag fått tillbringa två mycket händelserika och spännande sommarveckor i Spanien. Under de två veckorna var vi i trakterna runt Elda och Alicante. Arrangörer var två rotaryklubbar, en från Elda och en från Alicante.

När jag först hörde talas om Rotarys sommarläger tyckte jag genast att det verkade vara en väldigt bra möjlighet till att få uppleva ett annat land och dess kultur. Jag blev väldigt glad när jag efter att ha skickat in ansökningshandlingarna fick reda på att jag hade blivit antagen till ett läger i Spanien. Lägret visade sig vara över mina förväntningar och de två veckorna i Alicante och Elda var mycket spännande och intressanta.

Efter en problemfri flygresa direkt från Stockholm till Alicante och en taxiresa till Elda bjöds vi på välkomstmiddag i Rotarysalen i hotell AC, som också kom att bli vår mötespunkt under den första veckan. Middagen blev ganska långvarig eftersom det skulle finnas tid för att både välkomna oss deltagare och för att byta president. Det sistnämnda innebar många tal, som alla var alltför avancerade för min ettåriga spanskautbildning. Under middagen fanns också tid för att lära känna min värdfamilj litet.

Nästa morgon träffades vi igen utanför hotell AC. På programmet för de närmaste tre dagarna stod det ”Mountain Camp”. Vi åkte buss upp till bergen. Lägerområdet var betydligt större än vad jag trodde och det var fullt med andra ungdomar, de flesta från Spanien. Vi fick vänta litet onödigt mycket den första dagen, delvis p.g.a. trassel med var vi skulle bo. Jag hade stor hjälp av den lilla spanska jag kunde eftersom ingen av de anställda kunde någon engelska. På kvällen hade vi i alla fall fått tag på en stuga. Jag skulle bo tillsammans med tre pojkar från Turkiet, de enda andra pojkarna på lägret. Alla tre var mycket trevliga. Dagarna i bergen gick fort. Vi paddlade kajak, cyklade, badade och red hästar. Ridningen var oväntat nog höjdpunkten på de tre dagarna, trots att jag aldrig ridit förut. Det enda som inte var riktigt bra var maten. Det blev en bra öppning på lägret och vi lärde känna varandra bra eftersom vi var tillsammans nästan dygnet runt.

De resterande tre dagarna i Elda ägnade vi åt att upptäcka trakten kring Elda med dess kultur, näringsliv och sevärdheter. Varje dag var fullproppad med aktiviteter. Vi träffade stadens borgmästare, besökte sevärdheter och fick lära oss om områdets stora skoindustri. Överallt tilldelades vi små tygkassar med broschyrer och någon souvenir. Och var vi än kom så var alla väldigt måna om att visa oss den spanska kulturen och vi åt alltid typisk spansk mat. Det var skönt att på kvällen komma hem till min värdfamilj för att äta en trivsam middag och koppla av litet. Jag trivdes väldigt bra, alla var öppna och tillmötesgående. Familjen hade också en dotter i min ålder som visade mig litet av det man gjorde som tonåring i Spanien. Om jag någon gång kommer tillbaka till den här delen av Spanien vet jag att jag alltid är välkommen att bo hos familjen Sanchis. Sista dagen i Elda besökte vi ”Terra Mitica”, ett stort och modernt nöjesfält.

Om den första veckan på lägret hade bergstema så var temat för veckan i Alicante hav. Det är kanske inte heller så konstigt med tanke på var städerna ligger. Den första kvällen och efterföljande morgon spenderade jag med min nya värdfamilj. Även de var mycket trevliga. De hade en son, Luis, som var två år äldre än jag. Han visade mig de bästa stränderna i Alicante. På eftermiddagen träffades alla igen på våran nya mötesplats, Club Nautico. Där skulle vi gå en fem dagar lång kurs och prova på segling, vindsurfing och dykning. Kursen inleddes med en eftermiddags segling i det väldigt fina vädret. Båtarna var lättseglade och allting fungerade bra. Senare på kvällen träffades vi ungdomar för att umgås på restaurangen Tabarca Beach, som låg mitt på Alicantes längsta och mest populära strand.

De följande fyra dagarna var ungefär som den första. Vi lärde känna Alicante på samma sätt som hade lärt känna Elda på förmiddagarna. På eftermiddagarna vindsurfade, badade, eller seglade vi och senare på kvällen träffades vi ofta igen för att umgås. När vi en förmiddag skulle dyka antog jag att det var snorkling som menades. Men när Luis lämnade av mig vid Club Nautico upptäckte jag att vi faktiskt skulle få dyka med tuber. Det var verkligen en upplevelse, speciellt eftersom det var första gången för alla. En kväll hade vi överraskningskalas för Emily från USA eftersom hon fyllde år. Vi grillade på klippor som hängde ut högt över havet. Det var väldigt roligt och trevligt.

Näst sista kvällen var det avskedsmiddag för båda rotarykubbarna. Stämningen var lite vemodig och alla var överens om att det hade varit ett väldigt bra och lyckat läger. Alla deltagarna höll ett kort tal. De flesta beslöt sig för att tala på spanska och med lite hjälp från de hjälpsamma värdfamiljerna så gick det bra, även för dem som från början inte kunde någon spanska alls. Dagen efter träffades vi på stranden för att säga adjö. Efter att vi hade utbytt e-mailadresser och lovat att skicka foton över Internet gick jag hem för att packa. Det kändes sorgligt att lämna ett sånt fint land och så många trevliga människor. Fast jag kanske träffar på någon av dem igen, man vet aldrig.

Jag har rest ganska mycket tillsammans med min egen svenska familj, mest i Europa men även två gånger till Australien. Men den här resan var olik alla mina tidigare upplevelser. För det första fanns en intensitet som inte brukar finnas på vanliga semesterresor. Nya saker hände hela tiden och det märktes att arrangörerna lagt ner mycket arbete på planering och organisation. Den största skillnaden var dock att bo hemma hos en spansk familj, istället för att bo på ett hotell eller liknande. Jag kom mycket närmare spanjorernas kultur och levnadssätt och fick uppleva mer av landet än bara sevärdheterna. Det visade sig att den bild jag hade av det spanska folket stämde, men bara till viss del. Visst har de ett mer avslappnat förhållningssätt till saker och ting, och visst betyder släktskap och familj väldigt mycket för många spanjorer, men de arbetar också ofta ända till klockan tio på kvällarna och värdesätter punktlighet och ordning högt.

Avslutningsvis så skulle jag vilja säga att jag är mycket tacksam för att jag fick åka till Spanien och uppleva två fantastiska veckor. Eller som de säger i Spanien: Muchas gracias a todos por todo. Han sido dos semanas muy buenas. Det känns som om jag har lärt mig mycket, inte bara om Spanien utan också om andra människor och om mig själv.

Jacob 2004