Lägerrapport från Cultural Exchange program, Turkiet
2 - 16 juli 2005

De två veckorna på Rotarys sommarläger i Ankara blev de bästa veckorna på sommarlovet! Jag valde att ansöka till ett sommarläger i Turkiet eftersom jag var intresserad av landets kultur och historia, och såg en fantastisk möjlighet att uppleva båda samtidigt som jag träffade människor från olika delar av världen. Med spänd förväntan flög jag från Köpenhamn till Ankara den 2 juli för att tillbringa två intensiva veckor i Turkiets huvudstad...

Flygresan gick bra, trots försening och förvirring på Istanbuls stora flygplats. När jag anlände till Ankara på lördagskvällen, två timmar försenad, stod min värdfamilj och väntade på mig i ankomsthallen. Trots fjärilarna i magen så var det mest lättnad jag kände över att äntligen vara framme. Jag fick ett minst sagt varmt välkomnande, klockan var 22.00 och temperaturen 28°C.

Dagen därpå åkte jag och min värdfamilj till en sporthall för att bada. Värmen höll i sig och blev nästintill plågsam för mig som är van vid regniga svenska somrar. På kvällen var vi bjudna på välkomstfest i presidentens trädgård, för att introduceras till rotarianer, rotaracter, och de övriga deltagarna. Sammanlagt var vi 12 ganska nervösa deltagare från olika länder som presenterades för varandra, och bjöds på en generös buffé med turkiska delikatesser. Lägerarrangören Çankaya Rotary Club presenterade ett fullspäckat program för de följande veckorna, så min förväntan var stor.

Ett genomgående drag hos alla de turkar jag mötte under de två veckorna var, förutom deras stora gästvänlighet och generositet, en enorm stolthet för sitt land och dess historia. Ankara har en viktig del i det moderna Turkiets historia, eftersom det var här republikens grundare Atatürk valde att lägga huvudstaden efter första världskrigets slut 1923. Istanbul var härjat av kriget och Turkiet var ett land påväg att splittras av hungrande makter. Atatürk, landsfadern, kom till dess undsättning och lyckades återförena spillrorna av det forna Ottomanska riket. Med radikala förändringar såsom att bli det första muslimska landet att separera religion från staten, lades grunden till en modern demokrati. Trots Ankaras relativt moderna historia i jämförelse med världsstaden Istanbuls, finns mycket av historiskt värde att se i staden. Vi besökte Atatürks mausoleum, där en imponerande samling av landsfaderns personliga tillgångar fanns utställda. Genom mausoleumet guidades vi genom hans skapande av det nutida Turkiet, och kunde slutligen se hans gravplats och minnesmärke. Dessutom besökte vi et museum över den Anatoliska civilisationen, den forntida staden Gordion, och andra fornhistoriska utgrävningar.

Efter ett par dagar i Ankaras historiska fotspår började vi röra oss utanför staden. Vi åkte till ett flertal gamla städer rika på kultur, såsom Beypazari och Konya. I Beypazari besökte vi genuina turkiska hem och shoppade i några av de många guldsmedsaffärer som säljer regionens kända silverhantverk. Den 9-10 juli åkte vi till Cappadokia, en region i centrala Turkiet vars landskap formats av lava som efter flera århundranden blivit till hård sten. Där fick vi uppleva enorma grottformationer som kunde liknas vid slott och kilometerstora underjordiska städer, som växte fram likt oändliga labyrinter. Dalen Ihlara hade formats på liknande sätt, och där besökte vi kyrkor som byggts av kristna pilgrimer i bergväggarnas grottor. I samma region besökte vi berömda keramiker och tillverkningen av Onyxföremål.

Genom att bo i värdfamilj lärde jag känna turkiskt familjeliv och levnadssätt, och upplevde Turkiet på ett sätt som är annars kan vara svårt för en turist. Familjen Bekircan mottog mig med stor vänlighet och deras gästfrihet fick mig att känna mig som en riktig familjemedlem. Familjen, som bestod utav pappa och mamma, dottern Ebru och sonen Burak, var noga med att påpeka att jag var deras dotter under de två veckor jag bodde där. Min värdbror Burak var i samma ålder som mig själv, och vi blev jättebra kompisar på två veckor. Han var en rolig filur som pratade gärna och mycket, både på turkiska och på engelska. Eftersom mina värdföräldrars kunskaper i engelska inte var så stora så var Burak snabb med att lära mig några grundläggande fraser på turkiska så att vi kunde kommunicera. Det blev många felsägningar och minst lika många skratt, men med föräldrarnas stapplande engelska, min nästan obefintliga turkiska, många gester och försök till teckenspråk så var det inga problem. På morgnarna sade jag ”günayd¦n” (god morgon på turkiska) till värdfamiljen, som svarade ”god morgon” till mig, på svenska. Och Buraks stolthet gick inte att ta miste på när jag kunde räkna från ett till tio på turkiska och dessutom nämna Galatasaray, landets bästa fotbollslag (enligt honom).

Min värdmammas kokkonst gjorde att jag fick prova på många turkiska maträtter, såsom döner kebap, köfte, börek, dolma, och baklava. Det turkiska köket består till stor del av meze, läckra smårätter, som gärna avnjutes med den inhemska yoghurtdrycken ayran eller det aniskryddade brännvinet raki, och som avslutas med en kopp turkiskt kaffe. Maten föll mig absolut i smaken, även om jag kunnat stå över de sötsliskiga smördegsdesserterna Baklava.
Turkiets befolkning består till 95 % av muslimer, men är liksom Sverige ett sekulariserat land. Först när jag hörde ett av dagens fem böneutrop påmindes jag om att jag faktiskt befann mig i ett muslimskt land, och tanken på att jag antagligen inte ätit fläskkött hade passerat obemärkt. I Ankara var vi inne i Turkiets största moské, Kocatepe, som var en fantastisk upplevelse med enorma glas-och takmålningar. Under besöket i Konya blev det muslimska arvet också påtagligt, eftersom det är en stad med mycket gamla traditioner och ett starkt fäste för religiösa muslimer.

Under lägret arrangerade Rotaryklubben ett seminarie om Turkiets utrikespolitik. En talesman från landets utrikesdepartement kom för att tala med oss om Turkiets relationer till omvärlden, inte minst till sina grannländer. I dag när världen skakas av konflikter och terroristattacker är det inte sällan som man hör Turkiet nämnas. Av den anledningen var det oerhört intressant att lära om Turkiets policy mot andra länder och på så sätt få större förståelse för det som händer i världen. Att Turkiet har en avgörande roll i världspolitiken som en barriär mellan öst och väst blev påtagligt när vi fick höra om landets handlingskraft i arbetet för fred och öppenhet mot både öst och västvärlden.

Sommarlägret i Ankara blev oförglömligt, och det överträffade alla mina förväntningar. Men trots alla storslagna utflykter och visiter till historiska platser så hade det inte varit lika roligt om det inte varit för de underbara kompisarna jag fick bland de övriga lägerdeltagarna. Jag kommer aldrig att glömma alla roliga och galna saker vi gjorde tillsammans! Under de två veckorna kom vi varandra så nära att när det plötsligt var dags att åka hem var det svårt att hålla tårarna borta...

Jag är jättetacksam för allt jag har fått uppleva denna sommaren tack vare Rotary, och är fast besluten att åka tillbaka till Turkiet snart igen.

Linnea 2005