Lägerrapport från Celebrate Belgium 17-27 juli 2002

Belgien är ett underbart land. Och belgarna ett sådant härligt, välkomnande folk. Jag är otroligt glad och tacksam över att jag fått leva det belgiska livet i några dagar. Tack.

Anlände i Bryssel den 17 juli. Flygplatsen tog aldrig slut, upp och ner och fram och tillbaka skulle man gå i minst en kilometer innan man var framme. Det var roligt. Sophie (en av de tre ”yngre” lägeransvariga) körde mig från flygplatsen till välkomstmiddagen i Rorarysalen i en restaurang vid stortorget i Huy. Franz informerade oss glatt och utförligt om vad som skulle hända oss den närmsta tiden, vilka villkor som gällde, vad vi skulle tänka på och hur allting skulle gå till. Vi fick ett tydligt program med alla viktiga tider så att man skulle veta när man skulle stiga upp på morgnarna. Allt som gällde tider och bilskjuts fungerade väldigt bra, även om jag ofta fann mig själv väntande. Vi väntade ofta utan att veta på vad och det var en smula påfrestande vill jag minnas.

Jag bodde hos en belgisk värdfamilj som bestod av två söta små pensionärer som i princip endast talade franska. Jag läste franska för tre år sedan på högstadiet så det var en verklig utmaning att kommunicera med dem. Det var väldigt stimulerande att vara tvungen att tala ett annat språk, och jag lärde mig mycket. Jag älskade att bo hos paret Walsdorff. De var så tillmötesgående och generösa och vänliga att det gjorde ont att behöva ta avsked på flygplatsen den sista dagen.

Min franska som legat gömd rätt långt bak i minnesbanken kröp allt längre fram och det kändes riktigt härligt. Vid slutet av resan hade nästan alla verbformer ramlat på plats. Ah, det var verkligen en fin erfarenhet att få bo i värdfamilj. Har aldrig gjort det förut.
Lägret bestod av tre olika sorters aktiviteter: sport, sightseeing och middagspartyn.
Vi paddlade kajak, klättrade i höghöjdsbanor, spelade fotboll, orienterade, åkte vattenskoter/vattenskidor och spelade tennis.

Tittade på flera av Belgiens städer (landet är väl stort som Jämtland ungefär, så det tar inte så långt att ta sig mellan ställena), storslagna katedraler (hur stora som helst), museer (bl a ett utomhusmuseum som visade hur vallonerna bodde förr i tiden), en metallfabrik och Euro Space Centre.

Vi mottogs högtidligt av borgmästarna i Andenne och Huy. Vi var då iförda våra blåa ”Celebrate Belgium”-t-shirtar. Borgmästarna fick oss att känna oss viktiga med tal om att ”vi var världens framtid”.

På Belgiens nationaldag åkte vi till Bryssel. Vi såg kungen i en bil efter endast tio minuter i stan. Huvudstaden bjöd på parader, fyrverkerier, belgiska flaggor och en härlig stämning. Senare på kvällen åkte vi upp till Atomiumområdet (rest från världsutställningen) och gick in på närliggande Mini Europe. Där fanns säkert hundra av EU-ländernas mest kända byggnadsverk i miniatyrformat. Man kunde trycka på en knapp intill minibyggnaden och så spelades landets nationalsång. Jag trivdes bra där.

Varje kväll (bortsett från två då det var middag med grupper om två-tre-fyra värdfamiljer) var det stor fest med alla lägerungdomar, deras värdar och en hel massa annat rotaryfolk. Det var hur roligt som helst, glad och uppsluppen stämning och idel leenden. Festerna hölls oftast på någon rotarians gård, men ibland i rotarylokaler (de partyn som inkluderade vimpelbyte). Jag gillade det att vi träffades allihopa nästan varje kväll eftersom vi inte bodde tillsammans.

Avskedsfesten var underbar. Vi tjejer uppträdde med en turkisk dans vi övat in och rotarianerna bjöd på en hejdundrande grillbuffé och det var disco, tacktal hit och dit och ledsamma avskedskramar i massor. Jag saknar ännu belgienlivet en aning. Det var en ljuvlig tillvaro. Man blev härligt bortskämd av de gästvänliga belgarna och inandades verkligen kulturen på ett intensivt sätt.

Belgarna lyckades verkligen med att få mig att känna mig välkommen. Jag fick använda min franska, träffa en massa roliga människor, både ungdomar och vuxna, och uppleva en hel massa. Det var hur värt som helst att åka dit och jag vill återigen säga tack för att jag fått möjligheten att delta i här lägret.

Jag har haft det nästan osannolikt trevligt.

Sofie 2002