Carolinas berättelse från USA

Hela äventyret började redan på påsklovet då jag var uppe i fjällen med en kompis. Mamma ringde och berättade att vi hade fått ett brev från Rotary och frågade om hon skulle öppna det. ’Självklart’ sade jag och så läste hon upp i luren vad det stod. Jag skulle få byta med en jämnårig tjej som bor på en farm i Tennessee. Tjejen hette Hailey Fishel och hon bodde med sina föräldrar och sin lillasyster i ett medelstort hus i utkanten av en liten stad som heter Union City, som ligger i nordvästra Tennessee. På sin farm hade de 135 000 kycklingar, två hundar, två tjurar och så hade Hailey och hennes lillasyster Cameryn (som var två år yngre än oss) några lamm som de ställde ut i så kallade lammshower, det påminde lite om hundutställningar fast med lamm istället för hundar. Jag tackade i alla fall ja till att få åka till familjen Fishel och när jag kom hem ifrån fjällen hade jag redan fått ett mail ifrån Hailey. Vi mailade ganska mycket och bestämde till slut att hon skulle få komma till Sverige först. Så på morgonen den 11e Juni åkte jag och mamma till Arlanda flygplats för att hämta Hailey. Det gick bra, och vi hittade henne ganska fort. På vägen hem gick oturligt nog vår bil sönder. Men det var däremot, som tur var, soligt! Och så var det gångavstånd till en bensinmack där vi hyrde en bil och kom hem i tid till att skolan började. Hailey fick följa med mig i skolan de sista tre dagarna innan sommarlovet, och jag tror att hon tyckte det var både kul och ganska intressant. Hon berättade att skolorna i USA var ganska annorlunda, och hon tyckte nog att vår skola inte var särskilt strikt. I deras skola har dem dresscode och det är antagligen mer ordning på deras lektioner än på våra (fast vi är kanske mer skärpta på ”riktiga” lektioner – de sista skoldagarna är mer lek än allvar). Hon fick i alla fall träffa många av mina vänner och de verkade tycka att det var roligt att prata och vara med Hailey. Det var några få av mina vänner som tyckte det var lite läskigt att prata med henne för de trodde att deras engelska var jättedålig, men de gjorde ganska bra ifrån sig och Hailey sa att hon tyckte att alla mina vänner var väldigt trevliga.

På midsommar åkte vi ut till Vässarö i norra skärgården för att få ett riktigt midsommarfirande. Jag hade några andra vänner som också var där som vi umgicks ganska mycket med. De lärde Hailey hur man dansade polka och schottis, som hon senare fick användning av då det var danser nere vid hamnen. Jag tror att Hailey försökte lära en av sina vänner hemma i USA hur man dansar polka när hon kom hem. Sen var det såklart en massa danser runt majstången; små grodorna och räven raskar och alla de där. Hailey var med på varenda dans, till och med den (i alla fall för Vässarö) traditionella Polonäsen, en dans som höll på i ungefär 45-50 minuter. Jag tror att det var roligt för Hailey att få vara med på midsommar, trots att vi var tvungna att sova i ett tält (hon hade aldrig tältat förr) som var väldigt ljust, då solen nästan var på väg upp då vi gick och lade oss, och att det var några måsar som skrek hela natten och gjorde det svårt att sova. Men hon hade i alla fall en bra historia att berätta när hon kom hem! När vi kom tillbaka från Vässarö igen så åkte vi ner till Båstad, där vi har vårt sommarställe. På vägen ner dit så stannade vi bland annat i Kvibille där Haileys farmorsmor bodde, innan hon flyttade till USA. Vi letade även upp Haileys farmors mormors grav som fanns vid Kvibillekyrkan och det var Hailey väldigt glad över att ha fått se.

Vi stannade i Båstad i tre-fyra dagar och sedan packade vi ihop alla våra saker och satte oss på tåget till Köpenhamn med mamma. I Köpenhamn mötte vi min bror, som hade åkt dit tidigare på morgonen för att hämta sin vän Sanya som kommer från New York. Mamma hade ordnat två hotellrum så jag, Hailey och Sanya fick bo i ett rum och mamma och Ludde(min bror) fick bo i ett. Sista kvällen gick vi till Tivoli, trots att det spöregnade. Men vi hade våra ’vackra’ regnponchos och det var trevligt trots att det regnade. Fast allting blev väldigt blött och mina skor blev förstörda så jag hade bara flip-flop sandaler med till Tennessee sen(men det räckte helt klart). På morgonen åkte vi till Kastrup och satte oss på planet mot Newark där vi skulle byta till ett plan mot Nashville. Som blev inställt… Det var en torsdag och det var tydligen en massa problem så nästa plan skulle inte gå förrän måndag, så vi ringde Haileys föräldrar och vi kunde inte få ett flyg ifrån Newark eller någon närliggande flygplats förrän på måndag, precis som det var sagt, och vi ville inte ta in på ett hotell i New York alldeles själva heller. Tyvärr var det trassel med bagaget också så det fick vi inte med oss, men bagagegubbarna lovade oss att det skulle komma till Nashville ifall vi inte ville vänta i 4-6 timmar på det i Newark, men det kände vi ju inte direkt för så vi satte oss på ett tåg till Washington DC där Haileys moster bor. Jag hade inte insett hur varmt och fuktigt det var i USA, redan på tågstationen i Newark trodde jag att luftfuktigheten skulle kväva mig, men jag överlevde, och det var ganska behagligt med värme efter en ganska kall och regnig försommar. Fast jag hade helt klart med mig för mycket varma kläder för det blev aldrig kallt i USA. Hailey hade haft med sig för lite varma kläder när hon var här, hon hade bara med sig en tjocktröja, så på alla foton vi tog hade hon den tröjan (något som hennes släkt hade märkt då de tittade på hennes foton). I alla fall så mötte hennes moster oss i Washington DC och vi gick och åt på en liten mexikansk restaurang. Haileys mamma hade lyckats få tag på två av de sista biljetterna på ett flyg från Baltimore till Nashville följande dag så vi kom till slut fram till Nashville, Tennessee. Väl där möttes vi av Haileys mamma och lillasyster, och vi hittade bagaget, vi fick det förmodligen före alla andra som var på planet. Vi åkte igenom Nashville på vägen tillbaka och åt lunch på Hard Rock Café. På kvällen när vi hade packat upp och installerat oss i huset skulle vi på en av Haileys bästa kompisars brors förlovningsfest, och hela Union City verkade vara där, och alla verkade ha hört talas om att det skulle komma en tjej från Sverige till staden. Det var en sån där liten stad där alla verkade känna alla. Efter festen åkte jag och Hailey hem till en av hennes vänner tillsammans med några andra som hon kände och så badade vi i hans pool och åt hembakade kakor.

Dagen därpå fick jag följa med på en lammshow, fast det var även kor, grisar och getter där. Det var ganska kul att se fast man förstod inte riktigt allt, men deras granne (som också har en farm) förklarade det mesta för mig. Han tog även med oss på en båttur i Reelfoot lake, som skapades av en jordbävning som var så stark att den fick Mississippifloden att rinna baklänges. Det var en väldigt grund sjö och vi åkte hela tiden på massa stubbar i vattnet. Det var ganska häftigt för det var massa träd i sjön, det hela såg lite förhistoriskt ut. Det var en massa hägrar och sköldpaddor och ormar i, och runt, sjön och vi fick till och med syn på en bäver.
Vi åkte och hälsade på Haileys farmor i Jackson, där det var uppdukat till fest, och den svenska flaggan hängde utanför. Hennes farmor sa att när hon var i Sverige för länge sedan så satte folk upp flaggan som en välkomstgest. Haileys faster, hennes fasters man och hennes kusiner var också där och alla var jättetrevliga, alla i Tennessee som jag träffade var trevliga faktiskt.

På fjärde juli, USAs nationaldag, så hade vi inte mycket till planer. Hailey och jag åkte med en av hennes vänner till en liten stad som heter Samburg där hennes kompis släkt firade. Vi satt ute på en pickup-truck och tittade på fyrverkerierna och blev uppätna av myggor. Men det var väldigt trevligt. Hennes kompis släkt var riktigt typiska sydstatsbor, de pratade med grov sydstatsdialekt och de var alla väldigt trevliga och gästvänliga.
Sista veckan bilade vi (jag, Hailey, hennes mamma, lillasystern och en vän till lillasystern) till Washington DC. Vi stannade i Knoxville, där Hailey vill gå i college när hon går ut high school, över natten. Vi fick bo hemma hos Haileys moster i Washington och hon visade oss runt i staden. Vi gick på Hollocaust museum, vilket var väldigt intressant men så klart ganska hemskt också. Vi fick en guidad tur i the Capitol. Vi fick även gå in i Vita huset (Trots att de inte ger turer längre efter 9/11) eftersom mostern hade jobbat på Capitol Hill förut. På kvällen åkte vi runt och tittade på alla monumenten. Vi hälsade på hennes mosters vänner en bit utanför Washington och de visade oss i sin tur Annapolis, som var väldigt fint.

Jag fick uppleva otroligt mycket och jag har haft en underbar sommar, och jag skulle verkligen rekommendera att fler gör en resa som den jag gjorde. Man får se landet man hamnar i på ett helt annat sätt än vad man förmodligen aldrig skulle ha fått se annars; genom en familjs ögon. Det var även väldigt bra för min engelska, eftersom jag för en gångs skull fick chans att använda den och förbättra den. De i USA var väldigt förvånade över hur bra engelska jag pratar, så om man är rädd att åka för att man tror att ens engelska är dålig så bör man tänka igen. Du kan helt klart mer engelska än vad de kan svenska!

Carolina Foghammar