Fredriks berättelse från USA

Helt plötsligt fick jag en känsla av att det var nu det skulle hända. Mitt livs stora resa. Jag satt tillsammans med min amerikanska kompis på tåget som skulle föra oss mot Stockholm. Vi vinkade av mina föräldrar, och tåget började rulla. I en månad skulle jag var borta. Borta från det svenska språket. Borta från Sverige. Det jag skulle till var helt annorlunda, någonting nytt. En helt ny kultur för mig. Var det verkligen möjligt att på egen hand resa till ett land så långt bort? Ja, det frågade sig i alla fall mina närmsta och släktingar.

Tiden tillsammans här i Sverige med Dylan (som ville bli kallad ”Magni”) var verkligen fyra nöjsamma veckor. Vi gjorde allt från att vara mycket i skog och fjäll till att uppleva Yran-veckan! Som det hördes på honom så tyckte han riktigt mycket om Jämtland.

Avresa Söndag mot USA
Flygresan till New York tog ungefär 8 timmar, och vidare till Denver, 4 extra timmar. Tullen på Newark flygplatsen var riktigt hård mot utlänningar. Fingeravtryck, porträttbild, och utfrågningar. Genom att jag inte kom ihåg vilken adress som jag skulle till i Boulder så blev min tid i tullen lite utdragen. De frågade vad jag hade för ärende i landet, vart jag skulle bo, hur länge, osv. Hursomhelst så kom jag igenom tack vare att gubben i tullen råkade se min Beatleströja (Omslaget till Let It Be) som jag hade på mig, och jag kom genast igenom!

Väl framme i Denver så bemöttes jag och Dylan av hans mamma, Cat, som hämtade upp oss i bilen och som körde oss till en stad som hette Boulder, där de bodde. Staden ligger ungefär 30 min utanför Denver, och är en väldigt trevlig stad. Tillbaka till 60talet var Boulder en riktigt hippie-stad, och det såg man än på det viset att det levde många estetiska ungdomar i staden, och det var en hel del Indien inspirerat.

Efter ett par dagar i Boulder, bland Dylans vänner, och souvenir/skivaffärer så tog vi oss första helgen till Klippiga Bergen. Det var en upplevelse det. Något som jag endast hade sett på bilder förut. Jag, Dylans fader, Dylans bror, och en kompis till oss besteg den helgen en så kallad 14tusen fotare. Anledningen till att bergstoppen kallades så var av den enkla anledning att den var 14000 fot, d.v.s. ca 4000 m.ö.h.

Tiden i bergen var riktigt rolig, vi gjorde en hel del roliga saker där.
En kompis till Dylan som hette Khan, blev jag bra vän med, och vi for och fiskade några dagar. En duktig fiskare, men det visade sig även att han var intresserad av musik och spelade musik själv. Jag som är musiker tyckte att det var roligt, och en del av tiden i USA gick åt att spela med honom samt göra visiter på musikaffärer.
Vi åkte även till Denver några dagar, eftersom det var relativt nära att köra med bil.

Denver var riktigt stort, och praktfullt med sina skyskrapor, och fem miljoner invånare!
Vi besökte bl.a. Hard Rock café en del affärer och ett naturhistoriskt museum. Museet var ett av Colorados största, och det fanns allt från dinosaurier till amerikanska älgar där. Det största museet som jag har varit på i mitt liv hittills.

Den 16 Augusti åkte jag, Cat, och Khan på en konsert med BB King!
Det var en upplevelse det. BB har varit en av mina största idoler sedan de yngsta åren, och det var en konsert som jag kommer att minnas länge. Öppningen var Robert Cray, och även han var riktigt bra. Men när BB King äntrade scenen blev det allmän uppståndelse. Ett minne för livet alltså.

Den 21 augusti var dagen då jag skulle hem igen. Tiden i USA var en månad men kändes som ungefär en vecka. Det tyder på att tiden gått väldigt fort och att det var en mycket trevlig tid.
Det var nästan som om jag ville vara kvar mycket längre. Familjen Gregorak var en oerhört trevlig familj att bo hos. Jag skulle nog inte ha kunnat bo hos en trevligare och bekvämare familj än just Gregoraks. Det är jag väldigt tacksam över. De var roliga att umgås med, och verkligen ingen typisk amerikansk familj, som de pratade om.

Rotary har varit till fantastisk hjälp för mig och mina drömmar. Jag är evigt tacksam för den tid som jag var i USA. En upplevelse som jag alltid ska bära med mig! Jag kommer säkert, om jag får chansen, tillbaka till staterna, och samlar på mig nya upplevelser att bära på.


Fredrik, 28 september 2005