Pontus
berättelse från USA
Efter lite strul med inställt flyg kom jag äntligen på
kvällen fram till Washington Dulles-flygplatsen, försenad 10
timmar, eftersom jag fick ta omvägen och byta i Chicago. Men väl
på flygplatsen mötte de mig, min utbyteskamrat Alex och hans
mamma Pam. Efter två timmar var vi framme i deras hus i Earlysville
och eftersom det var mitt i natten somnade jag nästan omedelbart.
Först morgonen därefter kunde jag se hur huset och omgivningarna
såg ut. Vid frukosten fick jag också träffa Alex pappa
Gary och hans syster Katy. Gary och Alex tog med mig på en biltur
i omgivningarna, t.ex. var jag inne och tittade på skolan som Alex
gick på. Jag reagerade på att skolan var så stor och
hade så många och fina idrottsanläggningar.
Earlysville ligger 10-15 minuter utanför Charlottesville, som är
en stor universitetsstad med cirka 50 000 invånare, i delstaten
Virginia. Det var dit familjen åkte om de ville handla och gå
på bio eller liknande. Huset de bodde i låg nästan ute
på landet, men de hade inga djur eller jordbruk, bara en mycket
stor trädgård. Det var väldigt lätt att komma in
i familjen och jag kände mig verkligen välkommen. Pappa Gary
hade flera yrken, men arbetade mest för Postverket, som jag förstod.
Mamma Pam arbetade på universitetssjukhuset i Charlottesville och
Alex yngsta syster Katya gick i skolan. Jag visste genom Alex Rotary-ansökan
ganska mycket om honom och hans intressen, t.ex. att han var fotbollsmålvakt
och ville bli brandsoldat. Vi kom bra överens och tur var väl
det, vi skulle ju umgås dygnet runt i 2 månader.
Bara någon vecka efter jag anlänt åkte vi iväg på
en lång bilresa, genom Virginia och Maryland ända upp till
Palmyra, Pennsylvania. Där skulle vi besöka Alex farföräldrar,
som bodde i ett mycket prydligt och ”amerikanskt” radhusområde,
med trädgårdar som ser ut som golfbanor. Vi besökte det
närbelägna nöjesfältet i Hershey, som var roligt även
om köerna var ganska långa och hettan tryckte på. Vi
åkte det mesta som gick att åka.
Det var även hos Alex farföräldrar som vi firade 4:e juli,
USA:s nationaldag. Vi såg fyrverkerierna i en närbelägen
stad och åt kalkon, som för övrigt är ett väldigt
populärt livsmedel i det amerikanska köket.
Jag fick också chansen att åka till New York och jag kommer
nog aldrig att glömma bilden av Manhattans enorma skyline när
vi närmade oss med bussen. Vi var sammanlagt fyra dagar där
och bodde då i kusinernas bostad, en lägenhet på södra
Manhattan, bara ett kvarter ifrån World Trade Centerplatsen. Det
var en märklig känsla att från sovrums-fönstret kunna
titta direkt ut på den plats där nära 3000 människor
dött mindre än ett år tidigare. Alex kusin Jessica visade
oss runt och var vår egen privata ”guide”. Det visade
sig bli mycket lyckat, hon kände till staden mycket bra efter att
ha bott där stora delar av sitt liv. Vi såg förstås
de flesta turistattraktionerna, som t.ex. Empire State Building, Brooklynbron,
Central Park och mycket mer. Jag har sällan vandrat runt så
mycket i mitt liv som jag gjorde dessa dagar.
Väl ”hemma” i Earlysville tillbringade jag och Alex mycket
tid med hans kompis, Alexander. Vi hade kul tillsammans, gick vi på
bio, badade och sportade. För att ge Alex familj lite känsla
för svensk kultur, så lagade jag en dag ”farmors köttbullar”
och serverade dem med lingonsylt som jag haft med mig i present. De verkade
faktiskt som om de tyckte om dem (se bild). Mamma Pam visade mig också
lite av hennes arbetsplats, universitetssjukhuset och andra delar av universitetsområdet.
Så var det dags att packa för Sverigeresan, som jag och Alex
fick göra tillsammans. Försenade plan och ombokningar, verkar
som jag förföljs av sådan otur… Till slut kom vi
i alla fall till Arlanda där min far mötte oss. Hemkomna i Norrköping
fick Alex flytta in i mitt rum, precis som jag fått sova i hans
när jag var i Earlysville. De första dagarna visade vi Alex
runt i Norrköping, t.ex. såg vi hällristningarna och Lövstad
Slott. Det regnade den första dagen Alex var i Sverige, därefter
kom den fantastiska värmeböljan som skulle hålla i sig
ända in i september (Alex fick förstås en helt felaktig
bild av sommarklimatet i Sverige).
Vi gjorde en hårt programmerad dagstur till Stockholm, där
vi såg Vasamuseet, Stadshuset, Gamla Stan, Riksdagshuset med mera.
Vi var också med mina kompisar i Norrköping, sportade och gjorde
annat kul. Sedan tog min far med oss på en längre bilresa,
först till mina farföräldrar i Kungsör och sedan vidare
från dem till min kusins sommarställe vid sjön Runn i
Dalarna. Där åkte vi båt och provade på att åka
vattenskidor. Dagen efter åkte vi vidare till Fulufjället där
vi vandrade och sov i tält. Det gick bra trots att det blåste
riktigt rejält under kvällen.
Alex fick också möjlighet att uppleva en av de miljöer
jag personligen tycker är allra vackrast här i Sverige. De senaste
åren har vår familj och en annan familj från Norrköping
tillsammans hyrt ett hus i Strömstad, så också i år.
Vi paddlade kanot, badade, cyklade och spelade bangolf på Sveriges
sämst underhållna minigolfbana.
Den 14:e augusti började gymnasiet igen, och jag såg det som
en chans att få visa Alex min skola och låta honom medverka
på några lektioner. Problemet var att vi hade en riktigt ”mjukstart”
och inga lektioner alls förrän den 19:e, samma dag som han skulle
åka hem. Men han fick i alla fall se skolan och träffa en del
av mina kompisar och lärare. På måndagen var det då
dags för honom att åka, och hela familjen förutom min
mamma följde honom till Arlanda och vinkade av honom. Jag hörde
sedan av hans far att han hade pratat och berättat nästan oavbrutet
om sin vistelse på vägen hem från Washingtons flygplats,
en sträcka som tar cirka 2 timmar. Eftersom Alex normalt inte är
så snacksalig, så tolkar vi det som att han uppskattat sin
vistelse här i Sverige.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag tycker att sommarutbytet
är ett väldigt bra sätt att både få komma in
i en utländsk familj och också få se mycket av det land
och folk man kommit till. Det bygger förstås på att värdfamiljen
ställer upp och gör resor, besök hos släkt och bekanta
etc., men just för att utbytet är begränsat till en månad
och sker under sommaren, så tror jag värdfamiljerna i många
fall tar sig tid och råd att göra detta. Så var det i
alla fall för mig i Virginia och jag tror att Alex var nöjd
med det program som vår familj ordnat. Nackdelen är förstås
att det blir mycket ”semester” och ganska lite vardagsliv med
skola och liknande (som man ju får mer av om man deltar i ettårsutbytet).
Slutligen är jag är också lite imponerad över att
jag och Alex lyckades umgås och hålla sams dygnet runt i två
månader. Vi kände väl båda att vi inte hade något
alternativ….
Pontus
