Annies
berättelse från Portugal
Min
tid i Portugal
I somras gjorde jag något som jag tror inte alla ungdomar skulle
våga. Jag åkte ensam till ett land som jag aldrig tidigare
hade besökt, utan att kunna språket för att bo med två
helt främmande människor. Men det är något jag är
glad över att jag gjorde för jag fick uppleva och göra
så mycket kul.
Någon gång i vintras kom jag tillsammans med mina föräldrar
att jag skulle hitta på något över sommaren. Vi kollade
runt lite vad det fanns för olika resor och utbyten man kunde göra.
Eftersom Rotarys ungdoms utbytesprogram verkade vara det bästa för
mig anmälde jag mig dit senare.
Jag fick gå på en intervju och fick därefter ett brev
i brevlådan om att jag skulle göra mitt utbyte med en tjej
ifrån USA. Jag läste igenom hennes papper och såg att
hon hade både hund och katt. Det hade tydligen blivit ett missförstånd
eftersom jag hade skrivit i mina papper att jag är allergisk mot
hund och katt. Då började Rotary att leta efter an annan familj.
En vecka innan jag åkte fick jag ett definitivt besked om att jag
skulle åka till Portugal på ett envägs utbyte.
Vi bokade biljetter och började packa i en väldig fart innan
jag klockan sex på morgonen en vecka senare åkte upp till
Landvetter för att flyga dit. När jag landade på Porto
flygplats tänkte jag ”Varför gör jag det här
överhuvudtaget? Jag känner ingen här och de jag ska bo
hos vet jag ju inte mer än namn och adress på. Det kommer att
bli jätte konstig stämning och jag kommer inte att trivas.”
Sedan tog jag mig i kragen och bestämde mig för att göra
det så bra som möjligt.
Efter att jag hade hämtat mitt bagage gick jag ut i vänt salen
där jag träffade Artur, som stod med en skylt mitt namn på.
Han var mycket trevlig men till en början var det lite svårt
att förstå hans engelska. Hans fru Miita, som jag träffade
hemma i deras lägenhet, var jätte härlig. Hon var glad
och skrattade hela tiden.
Dagen efter att jag hade anlänt var det en stor högtid i Portugal
som kallades sankt John. Artur och Miita var inbjudna till några
bekanta som hade en fest där man betalade för maten och lite
till och det som blev över gick till välgörenhet. Det var
ca 100 personer på festen. Något som var typiskt för
sankt John festen var att man hade en liten plast hammare som man slog
i huvudet på varandra även om man inte kände personen
(lite konstigt tycke ju jag som var svensk). Men det var väldigt
roligt och kvällen avslutades med ett jättestort fyrverkeri.
Ibland åkte jag in till Porto själv och kollade på sevärdheter
eller gick i affärer. Jag gjorde ganska mycket utflykter med Miita
också. Vi åkte t.ex till ett Portvins museum och åkte
på en turisttur genom staden.
Sedan var jag på en Rotary middag eftersom det Rotary året
var slut och den nya presidenten skulle presenteras mm. Då fick
jag reda på i samma stund som jag klev ur bilen att jag skulle hålla
ett litet tal där jag talade om vem jag var och var jag kom ifrån.
Jag blev litet nervös efter som jag ganska snabbt skulle bli tvungen
att komma på var jag skulle säga. När jag kom in i rummet
där middagen skulle vara blev jag chockad. Det var mycket mer människor
än vad jag hade räknat med. Det var ca 80 personer som jag skulle
hålla tal framför men det gick bra ändå. Under middagen
träffade jag paret Meira. De berättade trots sin dåliga
engelska att de hade en dotter som var lika gammal som jag. Det bestämdes
att jag skulle träffa henne och äta lunch med deras familj.
Några dagar senare träffade jag dem och sedan var jag med henne
och hennes kompisar ett tag. Det var kul att träffa ungdomar i min
egen ålder. Några dagar senare var jag med den igen och då
sov jag över där några dagar också. Då var
jag bla på en portugisisk konsert.
När det var dags att åka hem till Sverige kändes det väldigt
tråkigt eftersom jag hade haft så otroligt kul. Nu efteråt
har jag skickat kort från vår semester och så har jag
kontakt med ungdomarna över internet. Jag skulle jättegärna
åka dit och hälsa på igen.
Annie, oktober 2006
