Amandas berättelse från USA

Ingen i min familj hade tidigare varit i USA. Jag var den första att upptäcka detta stora land i väst. Jag har alltid tyckt mycket om att resa, att få uppleva nya kulturer. Genom Rotarys ungdomsutbyte har jag under tre veckor fått bo hos en amerikansk värdfamilj, och fått ta del av det riktiga amerikanska livet, någonting som det kan vara svårt  att upptäcka som turist.

Sara Shier heter min amerikanska utbytesstudent. Hon är 17 år gammal, två år yngre än jag. Det var bestämt att hon först skulle komma och besöka mig i Sverige. Jag och mina föräldrar mötte henne på Arlanda flygplats i början av juli månad, år 2008. Hon var trött efter en lång flygresa, tidsskillnaden är nio timmar mot hennes hem i Seattle, USA. Hon kom på morgonen, och kort efter att hon hade kommit hem till vårat hus i Uppsala, somnade hon pga. jetlag.

Det Sara först reagerade på var hur frisk luften är här, samt hur många grönområden det finns. Mina föräldrar hade semester under hela den tid Sara var här. De tyckte båda det var mycket intressant att få besök av en amerikanska. De fick träna sin engelska, och jag fick träna min. Under dagarna gjorde vi många utflykter. Vi gick upp tidigt, åt frukost utomhus i solen, och begav oss sedan iväg någonstans.   

De första dagarna Sara var hos oss, turistade vi i vår hemstad Uppsala. Min pappa var guide, han berättade om domkyrkan, universitetet, slottet m.m. Det finns en historia som är väldigt intressant här, speciellt för en amerikan, då dennes land endast är runt 200 år gammalt. Sara var väldigt fascinerad över alla gamla byggnader. Hon var inte van vid så gammal arkitektur. I USA är det mesta relativt nybyggt.

I Stockholm finns mycket att se. Pga. av det korta avståndet från Uppsala, besökte vi huvudstaden flera gånger. Vi var på museum; Moderna museet och Vasamuseet bland annat. Vi gick i Gamla Stan, och Sara tog flera kort och köpte souvenirer. En kväll var jag, min mamma och Sara på Stockholm Jazzfestival. Vi såg den amerikanska sångerskan Patti Smith, hon var väldigt bra. Vi gick på Gröna Lund tillsammans med mina två yngre systrar. Det var en varm dag med mycket folk.

Jag har tre syskon, Sara träffade dem alla. Hon tyckte det var kul att komma till en större familj, själv har hon endast en yngre syster. Min syster Astrid, Sara och jag åkte själva till Stockholm med tåg en dag, för att shoppa. Sara tyckte mycket om svenskt mode. Hennes favoritaffär är HM. Hon köpte mycket kläder med sig hem till USA. Hon åkte tåg för första gången i sitt liv, i Sverige, sträckan Uppsala-Stockholm. I Sverige är vi vana vid att åka kommunalt, min pappa pendlar dagligen till Stockholm för sitt jobb. Jag åker buss till skolan. I USA är trafiken hemsk, det är bilar överallt. Varje familj har i genomsnitt två till tre bilar var. Sara har en egen bil, som hon kör varje dag till skolan. Man kan ta körkort vid sexton års ålder, Sara hade haft sitt körkort i ca ett år.

Sara träffade flera av mina släktingar, en dag besökte vi mina morföräldrar i Västerås. De pratar knappt någon engelska alls, men gjorde sig ändå förstådda. De tyckte det var trevligt med besök från någon från ett annat land. Tillsammans med min mormor besökte vi Strömsholms slott, Sara köpte en välkomstskylt med hästar på, till sin mormor.

Vi försökte visa Sara så mycket som möjligt utav Sverige. Hon uppskattade att bara åka runt i bilen och titta på landskapet, det såg så annorlunda ut jämfört med i USA. Vi lagade svensk mat, hon provade kåldolmar för första gången hos oss. En kväll hyrde vi en svensk film som vi tittade på. Flera av de platser vi besökte tillsammans med Sara, hade jag själv aldrig tidigare varit på. Vi var inne i Wiks slott, det var spännande. Guiden berättade om de spöken som fanns där.

Det var kul att visa Sara min stad, och mitt land. Aldrig tidigare har jag tänkt på hur mycket Sverige faktiskt har att erbjuda. Det var roligt att se Saras reaktion när hon besökte olika platser, och provade olika saker. Det är så mycket man tar för givet när man bor i ett land, man tänker inte på att saker kan vara annorlunda någon annanstans. Ibland kanske någonting kan vara bättre, eller sämre. Sara fick mig att se saker i ett annat perspektiv.

Den första augusti år 2008 åkte Sara och jag tillsammans hem till henne i Seattle. Den första flygningen var åtta timmar lång, och tog oss till Philadelphia. Där var det mycket hård säkerhetskontroll. De begärde foto och fingeravtryck. Jag fick fylla i flera papper, och svara på frågor om varför jag skulle åka till USA. Flyget till Seattle tog fem timmar. Sara och jag satt bredvid varandra. Hennes familj mötte oss på flygplatsen. Det var sen kväll när vi kom fram. Följande dag led jag av jetlag, och jag gick och lade mig redan klockan 17.

Sara bor i en förort till Seattle, kallad Edmonds, i staten Washington.

Seattle är en plats med många skandinaviska invandrare. På Saras mammas sida är de alla svenskar. Sara har under en tid försökt lära sig svenska. När hennes mamma Christine gick i high school, hade de en svensk-klubb med ett stort medlemsantal, på skolan. I stadsdelen Ballard, i Seattle, finns ett svensk kulturcentrum, ett skandinaviskt bageri, en affär som säljer skandinaviska souvenirer samt ett museum kallat Nordic Heritage Museeum. Kör man runt i Seattle ser man med jämna mellanrum svenska flaggan vaja. Trots att Seattle är en mycket större stad, påminner den till utseendet om Stockholm. De är båda belägna vid vattnet. I staten Washington finns mycket skog, liksom i Sverige. En av anledningarna till att så pass många skandinaver kom till just Seattle och Washington, är att det påminner så pass mycket om Sverige.

Saras pappa Robert arbetade under tiden jag var hos dem. Honom såg jag inte så mycket av. Mamma Christine hade semester, så under dagarna var det vi, Sara samt hennes yngre syster Angela som gjorde utflykter och besökte Seattle. Det var mycket varmt och fint väder. En dag var vi uppe i byggnaden Space Needle. Det var fin utsikt, och man såg hela Seattle med hamnen, färjorna och bergen. Vi besökte flera museum, bland annat två konstmuseer, ett naturvetenskapligt museum samt ett sciencefiction museum. I Downtown Seattle finns det nybyggda biblioteket, skyskrapor och affärer. Vi var uppe i den högsta av skyskrapor, likväl Washingtons högsta byggnad. Jag shoppade på amerikanska kedjor, och vi köpte Starbucks coffee, grundat i Seattle.

Vi gjorde flera utflykter i Washington. En dag besökte vi familjens sommarhus vid en sjö. Det var varmt ute, men kallt i vattnet. Amerikanerna åkte vattenskoter och båt. Det kan bli mycket varmt i delar av Washington, nära på öken. Temperaturen var nästan 40 grader. Vi köpte mycketvatten att dricka. En utflykt gick till en tyskinspirerad alpby vid bergen. Det var en intressant upplevelse att komma dit. Platsen kallades Little Germany. Det var en typisk turistplats. På vägen hem körde vi vid bergen, och stannade för mat vid ett 50s diner.

Maten skiljde sig en del från den mat jag vanligtvis äter i Sverige. I USA fanns många fler snabbmatskedjor, billig mat som är onyttig. På gatorna såg man fler stora människor. Min familj åt relativt nyttig mat med amerikanska mått mätt. Vi åt mycket fisk, då oftast lax. Det var mycket socker i maten. Juicen innehöll mycket mer socker än jag var van vid. Portionerna var också mycket större än i Sverige. Någonting jag reagerade på var alla affärer som fanns överallt. Stora köpcentrum, var parkering ofta var överfull. Det är mycket reklam på TV i USA, det finns ingen kanal där det inte visas reklam. Ofta är reklamen för bilar. Under tiden jag var i USA pågick de olympiska spelen i Peking, vi såg en del på det.

Pappans familj kom från Kanada, en dag var vi på ett släktkalas med nästan enbart människor från Kanada. Saras kompisar arbetade mycket, men några gångerträffade jag dem på kvällen. De var trevliga. Jag träffade även några av släktingarna på Saras mammas sida, det var roligt att berätta om Sverige för dem.

Jag trivdes väldigt bra hos min värdfamilj. Vi hittade alltid på någonting att göra, jag fick se och uppleva mycket av Seattle, och av USA. Jag hoppas hålla kontakt med familjen och med Sara, jag skulle gärna träffa dem igen. Tack vare resan har jag lärt mig mycket om USA. Genom att bos hos en värdfamilj, har jag fått se USA ur ett amerikanskt perspektiv. Det är en annan sak än att kommadit som turist. Jag är mycket glad och tacksam över att få ha tagit del av Rotarys sommarutbyte år 2008.

Amanda